Min pappa har kört motocross sedan han var ett litet barn, och många i min släkt har också kört sedan småbarns ben. När jag var nyfödd var jag ute på tävlingar redan då. Mamma trodde att jag skulle ligga och skrika i vagnen när alla crossar körde förbi men nej, det gjorde jag inte. Faktum är att jag faktiskt somnade till det.

Min lillebror började köra som 5åring tror jag. I början av hans karriär var jag med på träningar, fast jag egentligen inte ville det. & som 7åring kunde man ju inte direkt vara hemma själv utan att göra något djävulskap!

Med tiden stannade jag hemma typ varje söndag, då träningarna var, för det var så fruktansvärt tråkigt och lät illa! Runt 11-12års åldern började jag följa med igen, för då var jag kär i en kille som alltid var där varje söndag. Det blev ingenting med det (vi är faktiskt kompisar nu), men jag fortsatte ändå att följa med. För att fota och träffa folk.

För ungefär 2år sedan började min lillebror att tävla. I början följde jag med ut och det var riktigt, jävla roligt! Men efter ett tag var det inte lika roligt längre, för hon jag alltid var med stannade hemma och var totalt ointresserad av sådant. Jag började vara hemma, men sedan blev jag mer intresserad faktiskt.

Jag minns en tävling i Gävle. Då såg jag ett helt gäng med tjejer. Vi la till varandra på bilddagboken, facebook osv. Den jag pratade med mest var en tjej vid namn Elin. Hon var helt sjukt rolig, och ja, jag visste att hon skulle vara lika rolig och snäll i verkligheten så vi bestämde oss för att träffas på coor tävlingen i Mora 2009.

Någon dag innan tävlingen började jag prata med hennes kusin, Emma.

Jag kommer aldrig nånsin' glömma dagen då vi träffades för första gången. De två kom i mörkret och det första man fick var en kram. Inte en vanlig kram. En kram som spred glädje och värmde liksom.

Efter någon timme satt de, jag, Alex, Linus och Kevin vid gocarten. Emma och Elin sa att vi skulle gå och möta 2 andra tjejer. När jag fick se de, trodde jag att de var minst 16år. Men det visade sig att de var lika gamla som oss. De två dagarna var bland de bästa i hela mitt liv! Och sedan den dagen har jag varit med på nästan varje tävling.

Jag blev mer och mer intresserad av cross. Ska jag vara ärlig var jag det redan som 11åring, men vågade inte börja då. För mina föräldrar sa "du får välja, hästar eller cross". Jag var för rädd för att börja tycka om cross mer än hästar, eftersom hästar har varit min stora passion i livet.

Den 21 november 2009 sa jag att jag vill iaf prova, för det såg så jäkla roligt ut! Dagen efter, alltså den 22 november 2009 satt jag och pappa i bilen påväg för att titta på en cross till mig.

Den vita pärlan fick följa med hem, och redan samma kväll provade jag att köra. Fast inte för första gången.

Det var riktigt roligt, så våren 2010 började jag på crossskola. Gick där några gånger, och jag insåg då att det var faktiskt inte så svårt som jag trodde.

Den 19-20 juni i år var jag även på ett tjejcrossläger i Säter. Iiiiiih, vad roligt det var! Och sjukt vad jag utvecklades under de 2dagarna. Hade 3 av Sveriges bästa enduroåkare som tränare. Sanna Bergman, Vanja Kollman & Sandra Lysén.

Nu på hösten har jag kört några gånger. Hoppas på mer körning i vinter!

Det var lite om mig och crosslivet. Mejla gärna om du har några frågor till [email protected] :)