Nej. Det vet ni inte, för jag har inte berättat det än, men det är nog dags nu!
Jag saknar dom dära djuren med 4 ben på flera hundra kilo. Det var ett svårt beslut jag gjorde för cirka 1 år sedan. Ett beslut som gjorde så fruktansvärt ont. Men det var en paus jag behövde. Och den är över nu. Förgott! För nu ska jag äntligen börja på ridskola igen. Inte på Sveden, utan en annan. Där jag kommer få rida privathäst. Världens bästa Jalle! ♥
Mamma ringde förra veckan, och vi väntar fortfarande på svar, vilket jag hoppas att vi får snart. Det här känns bra. Så jävla bra! Åh, äntligen! 


Gayaal (Jalle) och jag, tidigt i somras.