"jag är arg, helt seriöst. 
du söker bara uppmärksamhet för din sjukdom. 
folk har de värre än dig, acceptera och sluta fjanta."
- För det första, vem har sagt att du överhuvudtaget ska läsa min blogg? Och för det andra, vad får dig att tro att jag söker uppmärksamhet? Och för det tredje, har jag sagt att jag har det värst i hela världen?! Svar: NEJ. Det är väldigt många som undrat och frågat vad som har hänt. Då är det väl självklart att jag berättar? Dels för att folk inte ska oroa sig så himla mycket och för att jag ska slippa berätta om allt hela jävla tiden. Det här är min blogg och här får jag skriva vad jag vill. Men jag har verkligen inte skrivit något om att folk inte har det värre än mig, för jag vet att det finns många där ute som har det betydligt mycket sämre än mig. Men jag är en tjej som fakiskt har det bra i vanliga fall, och att det är just därför det här är så hemskt för mig. För oss, min familj. Hur tror du själv det skulle kännas om du föll ihop och inte vaknade upp förrän 45 minuter senare och inte kommer ihåg något alls? Det har aldrig hänt mig förut och varken vi eller de på sjukhuset vet vad som är fel än. Klart som fan att det är jobbigt med allt som händer just nu! För jag är så rädd att det ska hända igen. Just nu kan jag inte ens vara med på karraktären i skolan eftersom det ger mig minnesbilder, stod ju och bakade när allt hände. Det här kommer ta tid, men jag ska kämpa. Och nej, jag fjantar inte, bara du som missförstår och fjantar själv som slänger in en anonym kommentar. Söker verkligen ingen uppmärksamhet alls, jag vet vilka som bryr sig och vilka som inte gör. Huvudsaken jag har någon vid min sida, och det har jag. Det är mitt liv, ingen annans. Passar det inte dig, läs inte. Okej? Bra.