Vad var det som hände?! Vad är felet? Krya på dig! Vill ha tillbaka din blogg som den var ju :(
- Jadu, jag hängde knappt med själv vad som egentligen hände. Jag var på fest hos mina kusiner i lördags, sov kvar där och skulle gå hem runt 10 dagen därpå. Ni som känner mig vet att jag har problem med ofrivilliga ryckningar i kroppen och blinkningar i ögonen. Och när jag precis hade kommit ut på vägen så ramlade jag framåt, brukar ändå känna av när mina "ryck" är på väg. Men jag bara flög och ramlade, så mamma fick komma och hämta mig.
När jag väl var hemma skulle jag baka lussebullar. Jag hade mer ryck än vanligt och tyckte det var superjobbigt, men jag gav mig inte. Mamma gick ut på promenad med Johanna och hundarna, så jag var hemma själv. Jag hade gjort degen och låtit den jäsa i 45 minuter. När jag skulle baka ut bullarna så fick jag helt plötsligt kramp i min högra hand och vidare ut i armen. Sen blev allt svart.
Min lillebror och pappa kom hem först och hittade mig på golvet (då hade jag legat där i 30-45 min), mina ögon snurrade och jag hade saliv på ena sidan av ansiktet. Pappa märkte att något var fel direkt, så han ringde till mamma som kom hem snabbt och sedan 112. Jag hade tydligen sagt mitt personnummer till henne på SOS, och sedan lagt ner telefonen. Men det kommer inte jag ihåg alls. Jag fick tillbaka medvetandet när ambulanspersonalen satt vid mig, och precis skulle sätta kanylen i armen. Jag fick åka med ambulansen till sjukhuset, där tog de blodprover osv. Sov kvar över natten för observation, blev väckt var 4:e timme på natten för koll. Jag hade ju slagit i huvudet och ansiktet när jag föll så var svälld och hade ont. Men fick åka hem i måndags.
De vet inte än vad som är fel. Det kan vara epilepsi eller en propp på grund av mina p-piller. Har fått medicin som jag ska äta två gånger om dagen mot epilepsi, och sedan ska jag tillbaka om någon dag/vecka och göra en magnetröntgen. Jag får inte vara själv eller gå till skolan den här veckan. Medicinen gör så att jag blir yr, trött och jag kan knappt varken äta eller prata då jag måste ha bitit mig rejält när jag föll handlöst. Så min tunga har ett sår och är alldeles uppsvälld (ni ser på bilden).
Jag är rädd och ledsen både för det som hände och om det ska hända igen. Vill leva ett vanligt liv, utan massa mediciner och grejer. Men just nu kan jag inte det. Min blogg kommer inte att vara sig lik, vare sig om det jag skriver eller när jag har tid och lust att uppdatera. Hemskt ledsen för det!
Men tack för alla fina ord och allt stöd jag har fått under dessa dagar!