SANNINGEN.
Jag kanske ler och är glad på utsidan. Men vet ni, egentligen skäms jag över mig själv. Jag är hela tiden rädd, rädd för att ni ska tycka att jag är ett mongo och konstig när jag kan gå/sitta helt normalt och plötsligt rycka till i hela kroppen. Ibland kan det till och med vara en sån kraft så jag ramlar. Det är jobbigt. Ni kanske skrattar åt det. Det gjorde jag också i början. Men nu.. Nu är det bara jobbigt och det blir värre, och värre.. Men ja. Nu behöver ni inte tycka att jag är ett mongo eller så, för jag kan inte styra mina "ryck". Och jag kan heller inte hjälpa att det är en typ av "epelepsi" som läkaren tror..
Kommentarer
Postat av: Eveline
det finns ingen som är perfekt, alla har små som stora brister! det är bara de att alla försöker dölja dom och hoppas på att ingen ska märka dom, och det du skrev precis är så sjukt starkt gjort! fortsätt bara vara den Felicia du är, låt ingen annan få trycka ner dig med deras ord som bara bygger på avundsjuka! dom som vill dig väl kommer alltid så på din sida vad som än händer, dom kommer backa upp dig dag som natt, och de är som du ska lägga din energi på, inte dom som vill krossa dig!
kram
