Det känns så konstigt. Trodde inte det var sant först, men sen började jag att inse. Jag grät och tänkte på allting vi har gjort, på hur mycket vi hunnit med under dessa 3 år i samma klass. På hur mycket glädje du har spridit, på hur mycket du fått mig att le och skratta. Det är bara så overkligt att det är slut nu. Att det aldrig kommer att hända igen.
Idag lämnade du oss i den här världen, alldeles för tidigt. Du var bara 16 år. Men jag vet att du alltid kommer att finnas bland oss, att du alltid kommer att ha en plats i mitt hjärta. Du var en klippa. Tack för alla minnen, för allt du har gjort. Kommer att sakna dig så.
Ikväll kommer jag att tända ett ljus, bara för dig.
Vila i frid, min vän! ♥