Det har varit en tung vecka. Och jag kan fortfarande inte riktigt förstå att Jalle är borta.
I lördags fick han kolik. Veterinären kom dit och konstaterade att han hade tarmvred. Allt var omvänt i magen och han hade så ont. Eva, Annica och jag var med hela tiden och han fick somna in under stjärnhimlen.
Det känns så tomt. Men jag vet att han har det bättre där han är nu. Han kan springa fritt på de evigt gröna ängarna! Vår fina kille. Himlens vackraste stjärna ♥
Nu lever jag vidare med alla minnen. Men jag saknar honom så mycket. Han var min drömhäst, en sån personlighet, en helt fantastisk häst. Jag är hur glad som helst över att fått träffa honom. Hade jag inte gjort det så hade jag verkligen inte varit på den nivån jag är på nu, och jag ska ta vara på allt han lärt mig under vår tid tillsammans.
Vila ifrid, min läromästare! ♥